Brev från en förälder

Vår son Simon är svårt autistisk. Han ser ut som andra barn men om du träffade honom skulle du märka att någonting var fel. Han pratar förstås inte och förstår inte heller mycket, men det är någonting annat.

Från början hade Simon ingen känsla för fara. Han kunde plötsligt springa ut på vägen eller klättra upp i toppen av ett mycket högt träd. Han tömde alla flaskorna han hittade i huset och varje skåp, skafferiet och till och med toaletten måste låsas. Han tog av alla kläder och klättrade ut ur fönstren på andra våningen om de inte var låsta. Han kunde försvinna spårlöst på ett par sekunder, med eller utan kläder. Någon måste ta hand om honom från morgon till kväll och under natten när han rumsterade om och familjen förgäves försökte sova. Han hade sina egna levnadsvanor som var starkt begränsade. Om någonting nytt hände blev han arg, mycket arg, och slog dem som fanns närmast, även sina bröder. Han slog också ofta sig själv, slog sitt huvud mot väggen eller bara gnagde håll i sina kläder. Familjen började falla sönder.

En specialskola kunde inte göra någonting med honom. Han bara försvann över ett tre meter högt stängsel. En specialinternskola skötte honom bara under korta perioder och lämnade familjen att överleva, så gott de kunde, under resten av tiden. Det fanns ingen lösning.

Lösningen var Kristoffergården. Lärarkåren älskade och förstod Simon. De arbetade tålmodigt och noggrant tillsammans för att förbättra Simons liv. Han gick framåt ett litet steg åt gången. Han kommer aldrig att bli normal. Han behöver fortsatt tillsyn hela tiden men han har blivit mjukare och mer lätthanterlig. Han kan tala ett par ord och kan till exempel åka med till en simbassäng och han kan meddela enkla behov genom teckenkommunikation. Då och då, när båda hans föräldrar kan vara lediga, åker han tillbaka hem till sin familj över helgen och en gång om året kommer han hem under nästan en hel vecka. Det är gränsen för vad familjen orkar med. Det är viktigt för både Simon och hans föräldrar att han tas om hand bra på skolan och att han inte förlorar all kontakt med sin egen familj. Vi har fått tillbaka vårt liv tack vare att Kristoffergården har kunnat bereda Simon en plats i sin skola och på ett av elevhemmen där.

2010-12-07