Kontrollinstanser på Mora Park!

Mora Parks verksamheter har tre olika kontrollinstanser (minst…) Skolinspektionen för skolan, Socialstyrelsen för boendet och Södertälje Kommun för förskola och fritids.

I år kommer alla skolor i Södertälje att få besök av skolinspektionen, så även vi. Till oss kommer de den 14 oktober. De kommer bland annat att intervjua personal och vara med i några av klasserna.

Vid årsskiftet 2009/2010 övergick handläggningen av LSS-verksamheter till Socialstyrelsen från Länsstyrelsen. Socialstyrelsen kommer enligt besked göra två inspektionsbesök per år och barn-/ungdomsverksamhet. Det ena besöket är föranmält, det andra är ett oanmält besök. Den 28 oktober är det dags för den första inspektionen för Mora Park.

Efter en del förberedelse med dokument som skickats in osv ska det bli intressant att se vad vi är bra på – och vad vi kan förbättra. Så vi säger: välkomna!

Marie

Integritet eller säkerhet?

Jag fick ett samtal från en förälder till ett av barnen som har sitt boende på Mora Park. Hon var allvarligt oroad eftersom vi bytt ut ytterdörrslåsen på våra elevhem – från nyckellås till vredlås – vilket vi gjort för att följa socialstyrelsens regler. Hon frågade mig vad hon kunde göra för att vi skulle kunna sätta tillbaka dem igen. (Hon frågade också vad vi gjorde för att påverka. Bland annat har vi kontakt med socialstyrelsen för att få dem att ändra praxis. Det andra är att vi medarbetare arbetar proaktivt med att lösa uppgiften. Hur gör vi nu när vredlåsen är här? Hur ska vi tänka för att inte barnens säkerhet ska vara i fara? osv.).

Åter till samtalet. Vi kom överens om att hon skulle sätta sig ner och skriva sina synpunkter på varför hon som förälder anser att det är viktigt att det finns ytterdörrar som går att låsa med nyckel på våra elevhem. Texten har hon bland annat skickat till olika medier för att få hjälp att belysa frågan.

Den här bloggen innehåller en sammanfattning av hennes tankar och funderingar. /Marie

Jennys berättelse:

”Jag är så upprörd att jag inte ens vet vart jag ska börja…

Vem har gett de här människorna rätt att bestämma om våra anhöriga utan att ens föräldrar, barn och personal har rätt att tycka till?

Förklaring

Min ena son på går i skolan på Mora Park, där han även har sitt boende. Jag har ALLTID känt mig trygg med att lämna min son där, för personalen är helt otrolig, de gör ett fantastiskt jobb både med våra barn och med oss föräldrar. De ger oss hopp om framtiden, de är vår livlina här i livet. Utan dem faller allt ihop (igen).

Ytterdörrslås?

På ytterdörrarna har tidigare suttit säkerhetslås. Eftersom de låsen inte var godkända enligt socialstyrelsens tolkning av LSS, byttes de ut mot vredlås. Säkerhetslåsen som ska förhindra våra barn från att skada sig själva eller gå vilse utomhus, är ett brott mot barnens integritet. Som anhörig och gammalt vårdbiträde säger jag bara – struntprat. Min sons utvecklig kommer i och med detta att bli hämmad, istället för att fortsätta stärkas.

Rymningsbenägen

Flera av de boende är rymningsbenägna och kan inte se faror på egen hand. Hemma har jag lås överallt, min son är en av de rymningsbenägna, utan att jag bryter mot någon lag. Men det är inte okej i boendet. Inte ens med föräldrars påskrift att de godkänner låsen.

Är det inte mot lagen att utsätta andra för fara?

Och är det inte så att vi ska skydda våra barn och hjälpa dem att utvecklas? Vi får inte låsa in våra barn heter det. Låsa in? Det låter som om de skulle bli inskickade ensamma på rummet med låsta dörrar. Men det är långt ifrån verkligheten. Låsen skyddar våra barn från farliga saker som exempelvis vassa föremål och för att de inte ska lyckas ta sig ut till trafik, järnvägar och ån som finns i området.

Frågan jag ställer mig är: Hur kan ett säkerhetslås påverka min sons integritet?
När den dörren hindrar honom från olyckor? När låset är till för att hjälpa honom att inte göra ytterligare ett misslyckande. Min son har aldrig visat tecken på att han har mått dåligt av en låst dörr, tvärtom är det en hjälp, det gör honom lugn när han tappar kontrollen.

Dessa barn behöver extra stöd i vardagen för att inte skada sig själva eller andra. Om de hade kunnat leva i en oskyddad vardag skulle de inte behöva vara i ett boende utanför hemmet. Det betyder inte att de är inlåsta och inte får gå ut. Bara att de behöver någon med sig som hjälper dem att se farorna och att hitta hem igen.

Förälder

Som förälder till en nyfiken, hyperaktiv solstråle som älskar livet, men som inte kan se faror på samma sett som vi andra, blir jag riktigt rädd. För han är även otroligt smart och snabb, men tyvärr inte alltid för hans bästa. Han lever i en miljö där de vuxna är hans hjälp till att lyckas och inte misslyckas.

Som anhörig är dessa säkerhetslås ett måste, för ingen anhörig vill lämna sina kära i en osäker miljö. Vi som lämnar våra barn, vill ju kunna känna oss trygga. Boendet var en trygg miljö för min son att kunna utveckla sig i, men hur ska vi kunna känna oss trygga och hur ska vi som anhöriga kunna sova lugnt på natten nu?

Medarbetare

Måste det hända något innan ”någon” förstår? Och om det händer vem får ta skiten?

Tänk på den stackaren som hade otur och jobbade det passet? Personalen är fantastiska människor, men det är just vad de är; människor. Hur ska de kunna må bra om något händer under deras ansvar? Hur blir deras arbetsmiljö då? Eller är det kanske chefens fel som följde lagen?

För tro mig när jag säger att de flesta kände som jag: Att lämna ifrån mig min son var det svåraste beslutet jag någonsin tagit, men av kärlek till sina kära gör man det som är bäst för dem. Sedan han kom till Mora Park har han utvecklats enormt mycket, men han kommer inte att klara sig på egen hand på många år, om någonsin, men de ger oss hoppet om en ”normalare” framtid.

Denna ”någon” är välkommen hem till oss och dela vår verklighet en stund, men frågan är hur länge denne ”någon” skulle orka? Men kanske de skulle kunna börja förstå en pytteliten del av vår vardag. Men fullt ut? Förmodligen aldrig.

MVH Jenny Milde, en upprörd förälder

På den här adressen kan du läsa artikeln som blev resultatet av att Jenny tog kontakt med Sörmlands Nyheter www.sn.se/uploads/1.817239

Nu är de på plats, våra nya tillstånd!

Under de senaste åren har vi funderat mycket på barnens utveckling – och när i deras liv det är dags att lämna Mora Park. För en del barn har det varit i precis lagom ålder att göra det när de är 9 år, men för andra har det varit svårare. Flera föräldrar har frågat om det finns en möjlighet för just deras barn att kanske vara kvar i vårt boende ytterligare en tid. Under våren har därför arbetet pågått med att ansöka om att utöka våra tillstånd. I somras fick vi beslutet från Socialstyrelsen och vi kan nu stolt presentera resultatet.

Alltså: Från och med nu har vi fyra olika tillstånd på Mora Park. I elevhemmen Mora Strand och Ängsvillan (4 respektive 5 platser) kan vi ta emot barn i åldrarna 3 till 13 år. I elevhemmet Strandvillan finns plats för 3 barn-/ungdomar i åldern 11-18 år. Vårt korttidsboende har nu möjlighet att vid samma tillfälle ta emot 4 barn mellan 3 och 13 år.

Hur länge kan ett barn vara kvar i en skola på Mora Park? Vi har ansökt hos skolinspektionen om att få utöka vår verksamhet upp till skolår 6. Om vi blir godkända kommer vi att kunna starta den verksamheten hösten 2011.
/Marie

Utvecklingsstörda och normalstörda, eller?

Jag satt och lyssnade på sommarprataren Pär Johansson, som är ledare för ”Glada Hudik-teatern” i Hudiksvall, en varm dag i Skåne i juli och jag skrattade och grät om vartannat.
Han delar med sig av den glädje och den erfarenhet det ger att möta dessa människor som han envisas med, och jag beundrar honom för det, att kalla ”utvecklingsstörda”.  Men inte utan att kalla oss andra för ”normalstörda”.
Och jag håller med honom, om båda. Är vi inte ”lite-som-vi-är” allihop? Vi har alla våra mönster och tillkortakommanden.

Men varför ändra namn jämnt på vissa grupper?
Anser vi att vissa människor är mindre värda så att vi hela tiden måste ändra namn på dem istället för att tillmäta dem det värde de faktiskt har för oss?
Städare – lokalvårdare – hygientekniker istället för att inse att det skulle bli förbaskat skitigt utan denna yrkesgrupps insatser.
Utvecklingsstörda – ej normalbegåvade – utvecklingsförsenade – (vem bestämde i vilket tempo utvecklingen skulle ske?) funktionshindrade – funktionsnedsatta….

Jag har arbetat med utvecklingsstörda i över 10 år och jag har lärt mig så mycket om mig själv och så mycket grundläggande om livet genom dessa underbart personliga, unika människor.
En del av föräldrarna som fick utvecklingsstörda barn på 60-talet, som Pär berättar om i sitt sommarprogram, rekommenderades att lämna bort sina barn, låsa in dem på institution, osynliga. Flera av föräldrarna kämpade för sina barn och fick höra att de gjorde det helt i onödan.  Det skulle aldrig bli något av dem.

Pär berättar om de starka känslor som drabbade både honom och föräldrarna när ensemblen där på Glada Hudik-teatern står på scenen efter föreställningen och håller varandra i händerna och får stående ovationer av publiken.
Får revansch.
Det blev visst något av dem. Och vad innebär det egentligen att det ”ska bli något av en”?

Jag har full respekt för de oerhörda svårigheter som även möter föräldrar idag som får utvecklingsstörda barn. Någonstans så vill vi ju som snickaren ha ett köksbord som står jämt på alla fyra benen, där alla benen är lika långa. Men jag flyttade en gång till ett mycket gammalt hus där inte ett golv var jämnt, inga tak och väggar heller för den delen.  Vi fick knöla ihop kartongbitar under de flesta möbler. En del struntade vi i, för de svajade inte sådär förfärligt mycket. När vi sedan flyttade till ett ”rakt” hus upptäckte vi att de möbler vi inte lagt kartongbitar under hade ändrat sig och anpassat sig efter golvet under de sex år de stod där.
Barn ska inte behöva hamna i miljöer där man måste anpassa ihjäl sig, där man bara ska slipas. Utan miljöer där man ses för den man är och det man har med sig och där man får möjlighet att växa. Och där andra också är villiga att växa av det man har med sig.

Ellinor Bjertsjö, korttidsansvarig och PR/informationsansvarig på Mora Park

Nya åldersgränser

Ny åldersgräns för vår verksamhet på gång!
Inom kommunala grundskolan funderas det en del på när barn är mogna att byta skola. Ska det ske efter klass 3, 5 eller 6? I realiteten är det nog en individuell fråga. Det är i alla fall vad vi kommit fram till på Mora park och vi har därför sökt tillstånd för både skola, elevhem och korttids för att barnen ska kunna gå kvar hos oss till skolår 6 istället för som nu, skolår 3.

Hälsar verksamhetschef

Marie Wallin Carlbom